karindömstedt♥

här ligger jag,ensam,utan dig.jag borde vara van,men det känns så konstigt,det känns fel,fast det är som vanligt.min ena kudde luktar fortfarande dig,din parfym har fastnat i tyget på mitt örngott.din saliv kretsar runt i min kropp och jag kan fortfarande känna värmen från din omfamning.varför är det så kallt? varför är jag så ensam? och varför är jag så tom utan dig? det är längesen,mycket längesen du var min,men jag har inte accepterat.jag ville säga så mycket,men samtidigt ville jag inte förstöra,det var ju så bra just då.jag ligger och analyserar stunden gång på gång,vad kunde jag sagt? vad borde jag gjort? varför gjorde jag så? och varför sa jag inte det? jag vill ha fler tillfällen som dessa,jag vill vänja mig vid din närhet och jag vill försöka rätta det som blev fel.jag vill bara ha en chans till,bara en?

jag sa från början att jag aldrig skulle bli kär i dig,att det aldrig skulle fungera.i början var det bara skoj,det pirrade lite i magen varje gång ditt nummer ploppa upp på displayen.varje gång jag var med dig kunde jag inte vara sur.men det gick för långt,jag trodde jag hade allt under kontroll,att jag visste precis vart jag hade dig och vart jag hade mig själv.

jag bryr mig om vad du gör,vilka du är med och vems bilder du gillar på facebook och instagram,jag stör mig på andra tjejer som kommenterar dina bilder.du är ju liksom min.jag lovade mig själv att aldrig bli så,att aldrig ha mer koll på ditt liv än på mitt eget.jag lurade mig själv när jag sa att du inte betydde något för mig.

jag föll i fällan,fast jag visste vart den var och jag visste alla vägar runt den.nu känner jag mig som en idiot när jag sitter fast här.

jag hör av mig till dig för att jag är rödd för att ifall jag inte gör de så skulle vi sluta prata helt.jag vill fortsätta,jag vill veta hur du ser mig och vad du säger om mig till dina vänner.vill veta så mycket,men livet är fyllt med så många frågor utan svar,och detta är en sån.

jag hatar att verka.att verka cool och lugn.att verka glad och snäll.och att verka vara lycklig utan dig.jag är inte det,inget av de.varken cool eller lugn.varken glad eller snäll.och absolut inte lycklig utan dig.jag önskar jag kunde spola tillbaka tiden.jag önskar jag kunde se vad som blev fel.och mest av allt önskar jag att jag kunde ändra på det förflutna och styra andra människor.jag vill vara jag.jag vill visa känslor.våga skratta.våga gråta.och mest av allt våga skrika.jag vill våga vara arg och jag vill våga skälla.jag vill våga slåss.jag vill våga förklara för dig hur jag känner.hur tom jag känner mig utan dig.men jag är rädd för svaret.eftersom jag vet att ditt svar inte kommer likna det jag vill säga.varför är jag så jävla feg.jag hatar att jag är feg.men jag saknar dig.ibland nästan ingenting.ibland väldigt mycket.och just nu så att det gör ont.

det bästa som finns i livet är inte att höra att någon älskar en,det vackraste är att se de orden i någons ögon.
för tungan kan ljuga,men ögonen har inte den förmågan.

jag döljer och jag ler,jag träffar andra så ingen ser.
men ensam tänker jag genom dag för dag.
det har gått en tid och jag trodde de skulle gå över,men för tillfället är det dig jag behöver.
jag tror nästan att jag har glömt allt,men utan dig bredvid mig är allt så kallt.
jag måste kämpa och fortsätta gå,för en vacker dag är det inte längre dig jag tänker på.
visst kan hålla med jag att jag verkar desperat,men man kan aldrig dölja känslor med ett låssas hat.

imorse vakna jag hemma hos lydia.frugan var borta så jag va där själv,gick till portis och käka med papi och anna och sedan cyklade vi hem.just nu ligger anna och jag i soffan och kollar på vår andra beckfilm och käkar ostkrokar! imorrn kommer grytis till mig och fan vad jag längtar!! wihooooo.puss!

kan inte sova,tänker.scener ur mitt liv spelas upp framför mig när jag blundar,jag sover inte för jag är vaken.jag vill sova men kan inte.tänker tillbaka,ändrar situationer i mitt huvud,tänker ut saker jag skulle sagt och gjort istället.hoppas att tiden spolas tillbaka så jag kan ändra.det regnar utanför fönstret och jag hör hur regndropparnas liv tar slut mot den hårda marken.just nu vet jag inte vad jag gör,jag bara måste skriva.vill sova,men kan inte.jag önskar att jag var gud och kunde styra jorden,världen och alla människor,alla deras handlingar.önskar jag hade kontrollen över fler än bara mig själv.jag måste försöka sova.godnatt världen,godnatt mig själv.