i´ll soon forget the color of your eyes,and you´ll forget mine.

det är skrämmande när man plötsligt inser saker man bara döljt hela tiden.man inser hur mycket man har älskat en person och man inser att tider i ens liv man nästan glömt bort faktiskt har existerat.man inser hur mycket som kan förändras på så kort tid.man inser att en person man trodde man kände så väl visar sig vara någon helt annan.man inser ganska snart hur liten man är på jorden och hur ensam man så lätt blir.man inser att man måste gå vidare,men man vet inte hur.på något sätt tror jag att man är rädd,därför står man kvar och trampar i det gamla och hoppas på en förändring.men hur ska det kunna bli en förändring om man inte gör något,om man bara står och tittar på och låter saker och ting hända runtomkring.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0