håkan :'(

det slockar för 1,
men de går vidare för alla andra.
jag saknar dig älskling,
dax att komma hem!

du gjorde mig hel.. utan dig är jag halv

nej håkan det fungerar inte.. att veta att du aldrig kommer tillbaka får mig må illa, jag väntar fortfarande på dagen, dagen du kommer hem igen, dagen då allt är exakt som det va för 3 år sen, då du fortfarande va hos mig här..
då jag aldrig var ensam eller kall, då jag aldrig va orolig över vart du va, då jag aldrig grät över att du va borta..
de stora hålet du lämnat går inte att fyllas.. känslan att du är ifrån mig går inte att beskrivas.
jag vill inte må dåligt håkan, jag vill kunna vara samma karin som förut, men jag blir aldrig de utan dig!
du fattas mig varje dag och jag önskar varje dag att det inte vore så.
jag vill komma och hälsa på dig, hälsa på dig i himlen och där vill jag stanna förevigt, i dina armar är jag trygg.
jag tänker på dig hela tiden och varje gång får jag en klump i magen, det känns fel att vara här utan dig, du som alltid var så nära, hade jag tråkigt gick jag hem till dig och du följde med mig ut på promenad med bella..
jag kommer aldrig mer få se dig gå med bella, aldrig mer kommer du få ha på dig din mörkgröna jacka, aldrig mer kommer du får ha din svara kepa med öronlappar på dig, aldrig mer kommer jag få krama om dig!
du har lämnat mig ensam håkan, vi kommer ses igen någonstans på andra sidan.. vi ska ta ikapp all denna tid som vi missat ihop, du va värd så mycket mer..
jag älskar dig

sanningen är det svåraste momentet

jag kan inte förstå, men jag kan tänka.
men jag vill inte tänka, för om jag tänker kanske jag förstår och jag vill inte förstå..
jag vill inte förstå att du inte kommer tillbaka.
jag har lärt mig leva med att du är borta, men jag kan inte förstå att jag aldrig mer kommer få se dig levande på riktigt.
jag brukar se dig, i drömmarna, och där är du hur levande som helst, men sen några sekunder senare vaknar jag och inser att det bara var en dröm.
jag vill inte drömma dom drömmarna håkan, jag vill att dom ska vara sanna.
jag vill aldrig mera drömma om dig, jag vill ha dig i mitt liv, varje dag !
det är så tomt utan dig, igår fick jag gå ut själv med bella, som jag fått gjort dom senaste 2,5 åren..
det va ju du & jag alltid som gick med henne, vi gick och snacka skit !
jag saknar dom stunderna, och jag vet men vill inte inse att jag aldrig kommer få tillbaka dom.
det gör så ont i mig av att veta att du är på ett annat ställe, när jag vill att du ska vara här.
folk säger " men det går över "
men det gör det fan inte alls..
jag är inte längre i chock, jag är i sorg, den sorgen kommer jag få leva med hela livet, den sorgen & vetskapen om att du aldrig kommer tillbaka.
jag brukar prata med dig, det hör du va..
jag upplever att du svarar mig också.
så många tårar jag har fällt för dig håkan, jag kommer att fälla lika många till.
även om det har gått så lång tid så känns det som det var förra veckan jag var och hälsade på dig på sjukhuset sista gången, och att det va igår jag var och kolla på dig när du låg och va död.
som sista stunderna med dig och dom sista ögonblicken jag fick innan du dog, det är som jag kommer kunna leva på nu, det är dom jag har med mig.
jag skulle ge allt för allt för att få dig tillbaka, för att kunna ändra på tillvaron..
sanningen är den svåraste, det är de svåraste att man måste acceptera sanningen eftersom sanningen aldrig ljuger.
men jag kommer aldrig bli samma som jag var förut, aldrig samma karin utan dig och så är det.
håkan min fina ängel, jag tror på dig ♥

jag gråter inte längre, jag har lärt mig leva med det.

jag har lärt mig leva med att du är borta, jag har lärt mig hur jag ska hantera alla situationer.
men jag kommer aldrig få in i mitt huvud att du är död...
tänk att jag faktiskt har klarat 2 hela år utan dig nu.
jag lever med hoppet om att vi ses någon dag igen, någongång längre fram.
då ska vi ha de bäst och du ska få den där kramen som jag bara längtar efter att få ge dig, jag vet att den stunden kommer någongång.
jag ska leva för dig & jag ska göra alla saker som du aldrig hann, jag ska göra dig stolt från ditt vackra moln och jag hoppas att jag någon dag ska få svar på alla mina frågor jag dagligen ställer till dig.
jag tror inte på gud, jag tror på dig älskling !
jag hoppas du har det bäst för det är du värd.
du går med mig varje dag och jag känner ständigt din närhet.
jag minns dig som den fantastiska personen du var och jag kommer aldrig glömma dig, du va inte som någon annan du va helt speciell på alla sett och vis.
jag saknar dig mer än du någonsin kan tro.
jag älskar dig H
/KaariinD

min tro är det viktigaste jag har..

jag tror inte på gud, jag tror på håkan..
jag tror att han är med mig vart jag än går & att han skyddar mig när jag är i fara.
jag tror att han ser mig hela tiden & jag tror att jag någongång kommer få träffa han igen.
jag tror att han lever & att han är glad.
jag vet att han finns någonstans, men jag vet inte vart.
han ser mig, men jag ser inte han.
morfar, ängel, håkan, ja vad jag nu ska kalla dig så är det ändå du som betyder mest.
allt du gjort för mig sen jag va liten, jag trodde jag skulle få tid att betala igen mina skulder till dig.. inte i pengar men i allt annat du gjort för mig, när du ställt upp & skjuttsat mig, när jag va hemma hos dig när jag va sjuk.
jag har inte lust att gråta över den tiden vi MISSAT tillsammans, utan jag glädjer mig åt tiden vi FICK tillsammans.
jag kan leva på alla minnen vi skapat tillsammans & allt vi hann uppleva.
tack håkan för att jag fick lära känna dig & tack så mycket för att du förgyllt mitt liv i 11 år..
jag kan be så mycket och hoppas att du har det bra där uppe i det blå nu.
vi ses♥
/KaariinD

en sista gång...

jag ligger här i sängen och tänker på hur stark jag är,
i 2 år har du varit borta, det känns helt overkligt..
det känns som det har gått jättefort, men ändå att det va evigheter sen jag senast såg dig.
jag såg dig för sista gången den 5 augusti 2008,
du låg på dendär båren med ett vitt lakan upp till bröstet,
på bröstet låg dina händer knäppta,
du va nästan vit i ansiktet och helt lila nere vid öronen.
du såg så lugn ut, och du såg jätte kall ut.
men ändå va det inte du som låg där, det va ditt skal, ditt utseende,
jag kände att du va med i rummet, men du låg inte still och livlös på båren där din kropp låg.
det kändes så konstigt, jag såg att det va din kropp som låg där.
men det va som att du sov, inte som att du va död... jag förstod inte att de skulle va den sista gången jag skulle få se dig, fasst jag igentligen visste det.
jag ville nog inte förstå.
jag va inne hos dig längst av alla, men jag tog aldrig på dig, jag stog och kollade på din kropp som tillhört dig i så många år. jag grinade jätte mycket.
dom där minutrarna behövde jag, jag kan leva med dom nu, fasst jag vet att du va död när du låg där så va det ändå som ett sista farväl....
jag saknar dig så mycket och det skrämmer mig...
jag tänker på att när du senast drack kaffe så va det för sista gången, du skulle aldrig mer få känna den smaken mer, aldrig mer skulle du få sätta på en kaffekokare och aldrig mer skulle jag få se dig sitta i fåtöljen med din kaffekopp och smacka...
om du ändå skulle vetat de...
du va inte berädd att dö, du va inte klar här nere, du hade så mycket kvar att ge.
man såg vilken livsglödje du hade, det bara lös ur dina ögon.. du va så glad jämt.
jag skulle bara vilja träffa dig, eller iallafall få prata med dig.....
det skulle betyda så mycket att få prata av sig med dig, och att jag fick ett svar..
jag tänker på dig varje dag och jag vet att du är med mig hela tiden...
jag älskar dig håkan ♥

evig saknad... tappad tid !

jag hatar att sakna dig.. men jag älskar att veta att du mår bra,
eller veta och veta.. igentligen kan jag inte vara helt säker, men jag har inte hört något annat, så jag antar att det är så..
jag hoppas du är glad, jag hoppas att du äter gräddtårta på ditt vackra moln, jag hoppas du ser mig hela tiden,
jag vet att du ständigt är närvarande, jag vet att jag kan prata med dig om allt, jag vet att du alltid lyssnar och jag vet att jag inte kommer få något svar av dig.. kanske aldrig mer ?
jag hoppas vi möts igen, jag vet att vi möts igen, jag längtar tills jag får springa emot dig med allt min kraft och hoppa upp i din famn och krama om dig till jag är helt matt..
ingen ville att du skulle flytta upp till himlen, men du gjorde det ändå, du svek oss alla.. hur kunde du ?
jag saknar dig hela tiden, du fattas mig jämt.. det är inte alltid jag tänker på dig.. men hela tiden vet jag att du finns någonstans, jag tänker aldrig glömma dig, jag vet att jag aldrig kommer glömma dig. det saker i min vardag som påminns av dig hela tiden... varje gång jag ser en äldre man med en hund tänker jag på dig, varje gång jag ser en grå volvo v70 så tänker jag på dig, varje gång jag ser en gräddtårta tänker jag på dig, varje gång jag ser mig i spegeln tänker jag på dig...
varje gång jag plockar en blomma så plockar jag den för dig, bara så du vet !
utan dig känner jag mig inte hel.. min dag skulle se annorlunda ut om du fanns här nere...
din blick, ditt sätt att vara, jag saknar det...
varje gång jag är hemma hos mormor känns det konstigt, du är inte där ?
det har gått 2 år imorrn sen du dog, men ändå känns det fel, det går så fort, för fort, jag hinner inte med..
du var ju alltid hemma när jag kom hem till dig.. men nu kommer jag inte hem till dig, jag kommer hem till huset du bodde i när du va nere på jorden, det känns så konstigt att du inte är hemma när jag kommer och hälsar på dig.
allt känns konstigt utan dig, om du var här kanske jag skulle le lite mera, jag skulle slippa att tillägna den tomma tiden till att sörja..
håkan, ja det måste vara det finaste namnet... namnet på personen som är mest saknad hos mig !
imorrn kommer bli en jobbig dag, trots att jag åker till karlstad på sun cup... hejar du på mig från himlen ?
jag ska springa på planen efter dendär bollen för dig.. för att du ska vara stolt !
allt för dig vet du älskling ♥
/KaariinD
tänker ta tillbaka tiden vi missat, någongång på andra sidan möts vi igen !
lova att du finns !♥

Nyare inlägg
RSS 2.0