karindömstedt♥

men jag vill inte tänka, för om jag tänker kanske jag förstår och jag vill inte förstå..

jag vill inte förstå att du inte kommer tillbaka.

jag har lärt mig leva med att du är borta, men jag kan inte förstå att jag aldrig mer kommer få se dig levande på riktigt.

jag brukar se dig, i drömmarna, och där är du hur levande som helst, men sen några sekunder senare vaknar jag och inser att det bara var en dröm.

jag vill inte drömma dom drömmarna håkan, jag vill att dom ska vara sanna.

jag vill aldrig mera drömma om dig, jag vill ha dig i mitt liv, varje dag !

det är så tomt utan dig, igår fick jag gå ut själv med bella, som jag fått gjort dom senaste 2,5 åren..

det va ju du & jag alltid som gick med henne, vi gick och snacka skit !

jag saknar dom stunderna, och jag vet men vill inte inse att jag aldrig kommer få tillbaka dom.

det gör så ont i mig av att veta att du är på ett annat ställe, när jag vill att du ska vara här.

folk säger " men det går över "

men det gör det fan inte alls..

jag är inte längre i chock, jag är i sorg, den sorgen kommer jag få leva med hela livet, den sorgen & vetskapen om att du aldrig kommer tillbaka.

jag brukar prata med dig, det hör du va..

jag upplever att du svarar mig också.

så många tårar jag har fällt för dig håkan, jag kommer att fälla lika många till.

även om det har gått så lång tid så känns det som det var förra veckan jag var och hälsade på dig på sjukhuset sista gången, och att det va igår jag var och kolla på dig när du låg och va död.

som sista stunderna med dig och dom sista ögonblicken jag fick innan du dog, det är som jag kommer kunna leva på nu, det är dom jag har med mig.

jag skulle ge allt för allt för att få dig tillbaka, för att kunna ändra på tillvaron..

sanningen är den svåraste, det är de svåraste att man måste acceptera sanningen eftersom sanningen aldrig ljuger.

men jag kommer aldrig bli samma som jag var förut, aldrig samma karin utan dig och så är det.