karindömstedt♥

Klockan är kvart över tio en torsdagskväll. Jag är påväg hem från en kär vän. Jag är ensam på bussen med busschauffören. Jag är rädd. Jag tycker det är obehagligt att det inte är någon annan på denna buss. Varför är jag rädd? Jag är rädd för att den manliga busschauffören ska stanna någonstans efter den långa vägen och våldta mig. Men varför skulle han göra det? 

Kanske är jag jävligt töntig nu, onödigt nojig.

Men i detta samhälle är det inte konstigt att jag känner såhär. Det är inte konstigt att tjejer och kvinnor är rädda för män när de är själva. 

Jag är ingen manshatare, jag tycker män är det bästa som finns. Så varför är jag rädd för denna man? Ärligt talat så vet jag inte, men jag känner obehag. Det är verkligen inte denna busschaufförens fel. Det är de äckliga våldtäktsmännen som rör sig fritt i vårt samhälle som gör att jag känner så här.

Och nu känner jag mig dum som låter andras handlingar gå ut över honom. 

Feminism behövs så länge jag som tjej känner mig rädd när jag är ensam i en okänd mans närvaro.