jag vill aldrig bli normal,vad nu normal är!

jag bara älskar att finnas..eller?
när jag kom hem från skolan idag ställde jag mig och stekte ägg och sen käka jag mellis..yes,efter det så fick jag värsta rycker när jag fick se hur de såg it på husets undervåning..så jag börja diska,dammsuga,plocka,tvätta,vika kläder osvosv...och vad får man som tack när de är jättefint i alla rum..jo,min bror kommer och säger "bra,men du borde göra det lite oftare" jag blir så jävla arg,börjar gråta och tänker för mig själv "istället för att klaga på att jag inte gör de så ofta så kan du ju uppskatta att jag gör det nu" och sen svarar jag "ah,fast hur många gånger brukar du städa då?" då svarar han "de går ju inte att räkna,men du har iallafall inte städat mer än mig"  jag kan inte beskriva min ilska just nu..jag tänker aldrig mer städa..aldrig mer,eftersom de blir ju bara fel..jag fick ju dessutom skäll för att jag "städat undan" hans innebandyväska som stod mitt på hallgolvet så jag inte kunde dammsuga!
fyfan säger jag bara..nu försvann min lust helt att fortsätta med mitt rum så det får se ut som det gör!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0