en dramatisk text
jag tänkte göra ett såntdär inlägg där jag berättar hur sorgligt allt är.
vi börjar med att sommarlovet är slut,endast några timmar av frihet kvar.sedan blir man en såndär fånge igen med en massa måsten.inga fler måndagar då man kan ligga i sängen hela dagen.inga fler onsdagskvällar då man kan vara ute tills det nästan är ljust igen.inga fler söndagar utan ångest att man måste upp till skolan dagen efter.nej nu imorgon klockan 9 sitter jag i aulan på centralskolan och är en elev igen,en elev i klass 9a.imorgon när jag sitter där börjar mitt sista år i grundskolan och om bara några månader ska jag bestämma vad det är jag vill göra i livet.endast 15 år gammal.det är de närmaste månaderna jag har på mig att jobba för min framtid.om ca ett år ganska precis står livet framför mig,förhoppningsvis får jag göra något jag vill,något jag brinner för.ny skola,kanske ny bostadsort och nya klasskamrater.allt de gamla,mina senaste 9 år i livet ska bort och det nya ska in.det är lite läskigt att tänka så.
tillbaka till nuet igen.min klass,världens bästa klass.de flesta har jag gått ned ända sen lekis,alltså 9 år.jag har svårt att förstå att det är vårt sista år tillsammans,att efter detta år så ska vi alla gå olika vägar.jag kanske aldrig mer kommer få se någon som jag tillbringat 9 år ihop med,9 år av mitt 15 åriga liv.alltså mer än hälften av mitt liv.skrämmande.men imorgon går jag in genom de röda dörrarna med inställningen att jag ska ge järnet,att jag ska ge allt jag har och visa att jag kan.jag vet att jag kommer klara det eftersom jag har världens underbaraste människor omkring mig.
godnatt från en skoltaggad karin.
