dendär styrkan ni ger mig
denna text går ut till mina vänner, min underbara änglar som alltid finns där och som gör min dag vard att leva.. detta är till er!
"ända sen jag har varit liten har jag varit glad, pratig och social, jag har varit mig själv och jag har aldirg varit rädd för att göra bort mig. trots att jag hade lätt att träffa människor och lära känna nytt folk så va jag ändå den tjejen som ingen ringde till, min syster fick samtal från vänner som ville leka, men det var aldrig någon som sökte mig.
jag hade mina närmaste vänner. Eirin, Hjalmar, Wilma & Lovisa. jag var inte som alla andra när jag va liten, jag klädde mig annorlunda, jag hade ett annorlunda beteende, jag drog mig till dom äldre.. jag var oftast med dom vuxna när dom andra barnen lekte, bara för att jag aldrig kände att jag riktigt passade in. Mina vänner spelade fotboll, jag satt ofta på sidan och tittade på, visst jag gillade att spela fotboll men jag va inte "tillräckligt bra" och blev alltid vald sist när man skulle välja lag. det var inte det att jag inte ville vara med jämngamla, det var det att dom inte ville vara med mig. Inte för att jag var dum, taskig eller nåfot sånt.. jag var säkert rolig att vara med, men det var det att jag var annorlunda och därför fick snea blickar åt mig. Jag tänkte inte på det då, jag blev aldirg ledsen..
Det är nu när jag är äldre som jag börjat tänka på det.
denna text går ut till mina vänner, min underbara änglar som alltid finns där och som gör min dag värd att leva.. detta är till er!
"ända sen jag har varit liten har jag varit glad, pratig och social, jag har varit mig själv och jag har aldirg varit rädd för att göra bort mig. trots att jag hade lätt att träffa människor och lära känna nytt folk så va jag ändå den tjejen som ingen ringde till, min syster fick samtal från vänner som ville leka, men det var aldrig någon som sökte mig.
jag hade mina närmaste vänner. Eirin, Hjalmar, Wilma & Lovisa. jag var inte som alla andra när jag va liten, jag klädde mig annorlunda, jag hade ett annorlunda beteende, jag drog mig till dom äldre.. jag var oftast med dom vuxna när dom andra barnen lekte, bara för att jag aldrig kände att jag riktigt passade in. Mina vänner spelade fotboll, jag satt ofta på sidan och tittade på, visst jag gillade att spela fotboll men jag va inte "tillräckligt bra" och blev alltid vald sist när man skulle välja lag. det var inte det att jag inte ville vara med jämngamla, det var det att dom inte ville vara med mig. Inte för att jag var dum, taskig eller något sånt.. jag var säkert rolig att vara med, men det var det att jag var annorlunda och därför fick snea blickar på mig. Jag tänkte inte på det då, jag blev aldirg ledsen..
Det är nu när jag är äldre som jag börjat tänka på det. Nu är det istället tvärt om, jag har jättemycket vänner och jag är omtyckt om man får säga så om sig själv, sen finns det ju säkert folk som inte tycker om mig, men jag tar det inte på samma sätt.. jag är mycket starkare nu än vad jag var när jag var mindre, nu skiter jag i vad andra tycker om mig, eller vad dom säger till mig om det är negativt, det visar bara hur ointressanta liv dom har, att dom till och med har tid att tänka på andras liv.
det är min åsikt.
men nu är jag så glad och evigt tacksam för att alla mina vänner finns och alltid ställer upp för mig vad det än är.
allt ni gör för mig betyder så himla mycket och ni ger mig en styrka, styrkan jag har.
jag går och lägger mig varje kväll och vet att jag har er och att ni inte vänder ryggen till, och jag vakar varje morgon och känner mig så stark tack vare er. ni är guld värda!"
jag älskar er!♥
Kommentarer
Trackback
