för den med vingar är inget tungt

och jag önskar att sorgen jag har för dig kunde vara lika lätt.
jag tänker på dig hela tiden och jag saknar dig, du fattas mig så jävla mycket.
jag kommer aldrig acceptera, aldrig kommer jag göra de, för det kommer föralltid vara din plats som saknas.
till dagen då jag dör, aldrig ska jag glömma dig, aldrig.
men hur skulle jag igentligen kunna göra de? när jag varje dag blir påmind, påmind att att du inte längre finns och det gör mig så jävla förbannad, varför är livet så jävla orättvist för?
jag kommer alltid att ställa mig den frågan, och jag kommer aldrig få något svar.
men jag hoppas med hela mitt hjärta att du har det så bra där uppe bakom molnen och jag hoppas och vet att jag kommer få träffa dig senare, någongång, någonstans möts vi igen!♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0